Timbrohögern is back

Nu när de Nya Moderaterna har gått så långt till vänster så är det skönt att se att Timbrohögern är på väg att vakna. Vore kul att se om dom kan leverera en ny politisk vision baserad på en personalistisk människosyn och utifrån självklara principer så som naturrätten, subsidiaritetsprincipen, broderskapstanken samt förvaltarskapstanken. Eller blir det som vanligt när Timbro ”tänker” bara en fråga om ekonomisk fördelningspolitik baserad på sänkta skatter?

En stat två folk

Det konstiga med Israel och Palestinakonflikten är att här strävar ”alla” efter att det skall ske en etnisk rensning där två folk skall separeras i från varandra via en omöjlig gränsdragning. Vore det inte mer logiskt att erkänna båda (alla det finns trots allt fler minoriteter i området) folkens rätt till hela landet. En konsekvens av detta vore att Israel transformeras från ett land som strävar efter etnisk koppling mellan invånare och nation till ett land där allas mänskliga rättigheter erkänns och där både hebreiska och arabiska blir nationellt språk. Båda flaggorna ges nationell status och alla medborgare deltar i samma fria val. Namnet på landet är Israel på hebreiska och Palestina på arabiska. Kort och gott varför hävdar vi inte det som vi hävdar i de absolut flesta andra konflikter, där det är uppenbart att det finns fler som har ”historisk rätt till landet”. Nämligen en lösning som accepterar verkligheten och inte bygger nya mentala och fysiska murar inför framtiden. Om Bush vill gå till historien skall han inte stadfästa en ”evig” konflikt utan lösa den genom kravet om en fred baserad på: En stat två folk.

Med sådana vänner…

…behöver man inga fiender. När Fp ger Hägglund stöd i en frågeställning som handlar om medicinsketik då bör alla som är för naturrättsliga principen bli oroliga. Självklart inser jag att politik handlar om att kompromissa och att det i ett svårt läge kan vara det minst dåliga som är det som är mest möjligt att uppnå. Men, men stöd från Fp kan bara betyda att Hägglund bör titta på det hela en gång till.

Putin är ett hot

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Putin är en farlig man. Han har konsekvent använt sig av sina KGB/FSB kontakter för att förstärka sin makt över polis, militär, media, ekonomi mm. Att kalla valet i Ryssland för demokratiskt är ett skämt. EU bör agera genom att införa idrottssanktioner emot Ryssland fram tills dess att landet på allvar börja demokratiseras. Sverige bör också säga nej till den tänkta gasledningen i östersjön. Det är också dags att regeringen tar sitt ansvar och påbörjar en återställning av det Svenska invasionsförsvaret. Alternativt måste man erkänna att vi inte har en egen försvarsförmåga och påbörja en anslutningsprocess till NATO. Allt annat är lika ansvarslöst som 1924 års försvarsbeslut då Sverige rustande ner i tron att det aldrig mer skulle bli något stort krig i Europa.

En…

En union, en lag, en valuta, en flagga, en nationalhymn, en president, ett försvar – är det så svårt att inse att för eller senare kommer unionen av nödvändighet kräva att alla medlemmar lever efter samma spelregelr. Sverige kan således inte i all oändlighet hävda att vi är bara med på det som vi tycker är kul resten får andra ta ansvar för. Oavsett om man gillar det eller ej så bestämde vi oss för att gå med i valet 1994. Nu är vi med i en union som har stora politiska och ekonomiska ambitioner men tyvärr kan den enklast beskrivas som en ekonomisk jätte och en politisk dvärg. Skall detta förändras så at unionen kan spela en större roll på den internationella arenan så skall vi givetvis gå med i valutaunionen och i nato. För att kunna fatta relevanta politiska beslut måste vi också säga ja till den nya konstitutionen. Alla de som hävdar något annat har upenbarligen missat att redan Maastrichtfördraget slår fast att uninen skall ha en gemensam valuta och ett gemensamt försvar. Den eviga nej sidan måste också förklara vad man vill ha för politisk ordning i Europa om man lämnar eller avskaffar unionen eller är det så att europa för evigt skall lämna walk ower till USA?

Vänstern gör en högersväng och ”tappar” sin själ

Politik är fantastiskt kul – synd bara att inte fler har upptäckt det. Hur som, nu senast är det vänsterpartiet som inspirerats av de ”nya” moderaterna och genomför en röd ”extreme make over”. Glatt lämnar man nu sex timmars dagen bakom sig och kommenderar ute ett leende på vänsterns läppar. Synd bara att vänstern inte ser att alla andra redan ler när man ser hur vänstern under de senaste 10-15 åren förtvivlat letar efter en ny image där kopplingen till komunismens fruktansvärda brott mot mänskligheten kan bortförklaras. Vore det inte enklare att man började med att erkänna att komunismen är en misslyckad ideologi och att hela vänsterkonceptet har fallerat. Därefter kan man påbörja ett seriöst arbete med att skriva fram ett nytt partiprogam fri från gamla kopplingar och baserat på de värdeord som den ”nya vänstern” vill förknippas med. Tyvärr tror jag inte att man kommer ta till sig detta råd utan leende kommer man fortsätta att säga: nej vi är inget kommunistparti, jo många av oss är kommunister i själ och hjärta, nej vi gillar inte alla brott som ”kanske” skett i kommunismens namn, jo alla gör fel ibalnd men inte skall väll det hindra att man kan vara kommunist i ett icke komunistiskt vänsterparti. Ambivalent med ett leende tycks vara vänsterns nya paroll

Marknaden fungerar

Det är oerhört positivt att se hur bra marknaden fungerar ute på Lidingö. Om ett vårdföretag inte sköter sina åliggande så som man har kommit överens vid en upphandling eller ackreditering skall man bort i från verksamheten. Tyvärr ser vi inte samma resoluta agerande när kommunerna själva driver verksamheten. Utan då kommer alla handa ursäkter krypande som brist på pengar, stress samt bristande rutiner – ”men vi lovar att åtgärda dem”. Nej mindre kommunal egen drift och mer upphandling med tydlig kommunal kontroll, på så sätt får de äldre och sjuka en kraftfull garant för hög och god kvalité. Samtidigt som vårdföretagen utvecklas till bra vårdgivare med hög kvalité.

Polisen var god dröj!

Rättsväsendet har vissa förtroendeproblem. Detta torde vara årets största understatment. Trots att den nya regeringen har gett polisen mer resurser än någonsin och trots att det finns fler poliser i dag än i går så levererar inte polisen den trygghet som medborgarna förväntar sig. Detta får som resultat att förtroendet för polisen sjunker vilket i sig leder till att förtroendet för hela rättsapparaten misskrediteras. Det hela blir inte bättre av att polisen faktiskt är ”duktiga” på att visa dåliga resultat avseende vardagskriminaliteten. Samtidigt känns det som att medelsvensson faktiskt inte riktigt bryr sig. Ett litet brott skadar väll inte då försäkringsbolagen betalar ut den ekonomiska skadan. Våldsbrotten drabbar trots allt ”INTE MIG”.

Tryggheten förbättras inte av att i stökiga miljonprograms områden läggs kvarterspolisen ner. Landsbygdens trygghet är inte heller viktigt med tanke på att de flesta lokala polisstationer har lagts ner och numera möts den nödsatte av en käck telefonsvarare som glatt meddelar att man får ringa någon annan. Små kommunerna försöker hindra medborgarna från att bilda medborgargarden genom att anställa väktare som upprätthåller lag och ordning utan tillbörlig utbildning. Om någon grips och förs till tingsrätt så är alla lokala tingsrätter nerlagda och centraliserade till de regionala centralorterna. Denna centralisering har för övrigt även drabbat polisens lokala radiocentraler vilket gör att man numera inte vet hur geografin ser ut där en polis, väktare eller medborgare befinner sig och försöker få hjälp. Kommunpolitikern, handlare och medborgare river sitt hår i förtvivlan när man konstaterar att polisen får mer resurser men tyvärr märks dom inte ute i vardagen.

Lösningen ligger således inte i att fylla på med mer pengar det behövs en ny organisation. I många länder har kommunerna möjlighet att anställa sina egna poliser vilket är avsevärt mycket mer effektfullt än att man anställer duktiga men icke polisutbildade vätare. Man jobbar också med någon form av ”FBI” som på ett aktivt sätt angriper den organiserade brottsligheten. Vi bör således utöka vårt internationella samarbete för att ”kriga” med de kriminella ligorna över hela Europa, Vi bör förstärka den centrala brottsbekämpningen avseende den allt grövre och bättre organiserade kriminaliteten. Samtidigt måste vi ge kommunerna rätt att på ett eller annat sätt vara med och anställa lokala poliser och kvarterspoliser. Endast genom dessa reformer kommer vi att återvinna förtroendet för den svenska polisen. Utan dessa reformer kommer kommunerna fortsätta anställa väktare för att sköta det jobb som staten trots allt högre anslag redan har abdikerat i från.

Per Landgren (kd) hade rätt

Det är lite lustigt när man lyssnar till den politiska debatten. För några år sedan försökte Per Landgen (kd) påpeka att den nuvarande liberala inställningen till stamcellsforskning stred mott det som är god etik. Han hävdade också att man kan forska på de stamceller som kommer fram utan att man använder sig av aborterade foster. Gissa om han fick skäll. Nu visar det sig att han hade helt rätt. Genom att jobba med vanliga celler och åter utveckla dem till stamceller kan nu forskningen fortsätta utan att man behöver riskera att hamna i de etiska konflikter som finns inom detta område. Vist är det fantastiskt att vi människor faktiskt kan ta oss fram på ett moraliskt och etiskt bra sätt även om det ibland innebär att man måste stanna upp och ta en omväg. Synd bara att vi i Sverige så sällan vill göra dessa reflektioner utan näst intill alltid står längst fram på barrikaden för forskarnas ”rätt” till fri forskning ”utan” moraliska invändningar.

Dags att vakna – eller?

Det är lite konstigt att vi fortfarande lever i en naiv dröm om att inget händer här. Två ministrar har mördats under de senaste 15 åren, mängder med vittnen har hotats till tystnad av kriminella gäng. Och nu när en åklagare angrips hör vi det igen – ”Vi måste börja ta hoten på allvar”. Frågan är, borde vi inte redan gjort det efter mordet på Olof Palme? Tyvärr kommer även denna händelse resultera i att man inom några veckor glömmer. Vår vardags trygghet är trots allt såpas stor att vi lägger hoten åt sidan. Detta är i många stycken en bra egenskap som gör att kommunalråd, åklagare, riksdagsledamöter, ministrar, kändisar och många andra utsatta personer går om kring utan personskydd. Men tyvärr innebär denna självklara frihet att vi för eller senare har en ny ”skandal” där en känd person går bort på grund av bristande skydd. Kanske är priset värt det med tanke på att alla ”vanliga” medborgare har större möjlighet att träffa sina politiker och myndighetspersoner i vardagen. Frågan är dock om det verkligen är ett pris som alla är bereda att bettla för att vår öppna demokrati skall fungera. Kanske är det dags att vi tar hotet på allvar och börjar organisera samhället efter den hotbild som faktiskt finns. Tyvärr innebär en sådan förändring att vårt gamla öppna samhälle försvinner bakom livvakter, väktare och polisers skyddande kroppar en gång för alla.