Frågan är lite intressant. Tittar man på alla de debattinlägg som finns i form av bloggar, artiklar, kommentarer m.m. så syns en mycket tydlig trend. Homosexuellas rättigheter är självklara. Man får således inte i ord eller handling kränka homosexuella. Men lika tydligt är det att troende människor får kränkas. Det är också uppenbart att man på alla möjliga sätt får lova att idiotförklara kristdemokrater. Uppenbarligen har inte alla minoriteter rätt till samma respekt. Utan vissa minoriteter har fått en särställning i den svenska debatten. Att homofobi och religionsförföljelse är lika fel verkar inte de flesta av homovänner reflektera över. För egen del anser jag att alla människor oavsett läggning eller religiös politisk uppfattning har rätt till samma respekt. Jag respekterar därför dem som anser att äktenskapet skall vara könsneutralt. Men jag kräver också respekt för alla de som har den motsatta uppfattningen.
Det är också intressant att se hur det i media framställs som det fins en klar linje hos befolkningen. Sanningen är den att beroende på hur man ställer frågan så får man lite olika svar. Vilket gör att de som är för respektive mot en förändring av lagstiftningen pendlar mellan 30-70%. Det finns således en stor osäkerhet var det faktiska befolkningsstödet finns. Men oavsett vilken sida som har 30 % med sig så är det en stor minoritet. Debatten skulle därför må bra av lite mer respekt och något mindre med religionsfobi. Vilket framför allt de som anser sig vara toleranta bör tänka på. Tyvärr präglas just nu debatten av den intoleranta “toleransens” synnerligen fundamentalistiska hat mot religion och allt som jobbar för att bevara äktenskapet så som det “alltid” har varit. Nämligen en relation mellan en kvinna och en man.
januari 28, 2008 kl 9:51 f m
[...] vädrar brakförlust 2010. Vad göra? Det enklaste äratt hitta en syndabock, och Viola – KD! Det är deras frågas fel att det går så dåligt i opinionen. Som bortblåsta är [...]
januari 28, 2008 kl 10:40 f m
Jag tycker inte att du argumenterar helt logiskt i detta debattinlägg.
Jag förstår det som att du är liberal och förordar frihet och tolerans inför olikheter.
Andemeningen är att alla skall få leva sina liv som de vill förutsatt att de inte skadar någon annan?
Frågan är i detta fall tyvärr tämligen glasklar. Det finns en minoritet (homosexuella) som vill leva på ett visst vis där äktenskap enligt deras definition ingår.
Det finns en annan minoritet (företrädesvis religiösa) som av religiösa skäl inte vill tillåta minoriteten homosexuella att leva som de vill.
Att i detta läge ta hänsyn till den religiösa gruppen med hänsyn till att alla minoriteter skall ha frihet att leva sina liv som de vill går i detta fall inte, eftersom den religiösa gruppen inte har en liberal inställning. Skulle vi stödja den religiösa minoriteten skulle vi hjälpa dem att inskränka en annan grupps frihet.
Det är faktiskt samma sak som att stödja en muslimsk gruppering som vill tvinga minoritetsgruppen kvinnor att bära slöja eftersom de stör sig på hårväxt av religiösa skäl.
När vi stödjer minoriteters rätt till frihet får vi aldrig glömma bort att vi bara får göra det om det inte skadar andra!
Skriv gärna ett svar om du vill förtydliga dig.
MvH Joakim
januari 28, 2008 kl 11:29 e m
Nej liberal är jag verkligen inte, då jag har svårt för den intolerans som präglar det partiet. I övrigt anser jag att du har fel redan i din grund tes:
“Det finns en minoritet (homosexuella) som vill leva på ett vist vis där äktenskap enligt deras definition ingår. Det finns en annan minoritet (företrädelsevis religiösa) som av religiösa skäl inte vill tillåta minoriteten homosexuella att leva som de vill.”
Om vi börjar med den första satsen i ditt resonemang så är den inkorrekt. Dagens lagstiftning tillgodoser alla de juridiska behov som finns för ett homosexuellt par. Kvar är nu enbart striden om begreppet. Och möjligtvis kravet på att staten skall tvinga enskilda samfund att viga enligt en norm som staten anser är korrekt. (Vilket om det införs är religionsförföljelse enligt de internationella avtal som Sverige har skrivit under). Det finns således inga juridiska skäl till en förändring. Utan, rättsäkerheten vid arv, separation, adoption m.m. är lika stark för båda grupperna redan med dagens lagstiftning.
Din andra tes är uppenbarligen felaktig då man brukar hävda att andelen religiösa mätt i form av återkommande kyrkobesökare enbart är 10 % av landets befolkning (Vilket i och för sig är 8 % fler än de homosexuella) och i de undersökningar som ger störst favör till könsneutrala äktenskap så är det minst 30 % som anser att lagstiftningen inte skall förändras. De icke religiösa som har den traditionella uppfattningen att äktenskap är ett begrep som handlar om en nära och varaktig relation mellan man och kvinna är således en avsevärt mycket större grupp än vad de religiösa är.
Det är dock sant att det är religiösa människor som har deltagit i debatten. Detta beror troligtvis på att för de flesta religiösa människor är äktenskapet inte bara ett ord eller ett begrepp i största allmänhet, utan ett sakrament ingivet av gud som ett blodsförbund mellan två människor av olika kön som lovar varandra evig trohet in för gud.
Min poäng i mitt tidigare inlägg är att även denna grupp som faktiskt har en mycket stark religiös övertygelse om vad ett äktenskap är, måste få lov att ha denna uppfattning i ett öppet och tolerant samhälle utan att bli kränkta eller hånade för sin åsikt. Tyvärr verkar inte så vara fallet utan när man följer denna debatt så är det uppenbart att vissa minoriteters intresse har ett större värde än andra minoriteters. Detta anser jag är förkastligt och visar att Sverige är på väg att bli ett väldigt trångt land där enbart de “korrekta” åsikterna får saluföras.
januari 29, 2008 kl 9:04 f m
Till Joakim
I retoriken vill man ha frågan om könsneutrala äktenskap till en fråga mellan religion och sekularism. Så fungerar propagandamaskineriet i vårt land, koppla en företeelse till en marginaliserad som förknippas med begrepp innehållande negativ värdeladdning.
Det finns ett stort motstånd till könsneutrala äktenskap i Sverige.
Jag ser att propagandamaskineriet har varit framgångsrik i ditt fall.
Magnus