Plånboken viktigare än demokratin

Aldrig för har ett val varit så tydligt. Ryska väljare visar att plånboken är viktigare än demokrati. Ge oss bröd och trygghet och vi kommer ge dig makten är det ryska folkets tydliga signal till Tsar Putin. Att det ryska folket gör detta val efter år av korruption och fattigdom är inte så förvånande. Men Vad som förvånar är att EU låter ryssland falla tillbacka till en enpartistat utan att man på ett tydligt sätt visar att det är orimligt att upprätthålla en god relation om staten samtidigt förtrycker och mördar sina egna invånare. Tyvärr visar även detta att Rysk gas är viktigare än mänskliga rättigheter. Det är bara att beklaga att vi har den fega ledare som vi har.

Kd har allt utan modet

Tittar man på den politiska utvecklingen eller skall jag säga avvecklingen av den borgliga politiken så är det ett faktum att kd har allt utan det politiska modet. Sverige behöver ett parti som pratar om ordning och reda utan att man blir moralister. Sverige behöver ett parti som jobbar för de små företagen och som samtidigt pekar på behovet av rättvisa. Sverige behöver ett parti som kämpar för äldres rätt till bra vård och ungdomars rätt till en bra skola. Sverige behöver ett parti som betonar vikten av en vetig miljöpolitik samtidigt som man inte glömmer att landets ekonomi byggs upp av exportindustrin. Kort och gott Sverige behöver det kristdemokratiska partiprogrammet. Men med tanke på att kristdemokraterna aldrig tar strid för sina frågor måste man fråga sig om Sverige verkligen behöver kristdemokraterna. Det hjälper inte om man har ett bra program och driver en bra politik om man inte vågar ta strid för den. Varför har man kompromissat bort valfriheten och begränsat vårdnadsbidraget så att det enbart gäller i vissa kommuner, Varför har man kompromissat med fastighetsskatten. I stället för kompromisser i dessa två frågor borde man ha lämnat regeringen och visat (m) att det inte räcker med att man är störst man måste ha med sig sina vänner om man skall bedriva majoritetspolitik. För varige steg som de nya moderaterna går åt vänster bör kd gå åt höger. Har man modet att göra detta val kommer man lyckas i nästa val. Men fortsätter man att upplevas som ett otydligt parti med en del bra frågor så finns det stor risk att borgligheten tappar 3 % i nästa val.

(s) köper alliansens jobb politik

Efter en lång tystnad där (s) växt i opinionen utan att föra fram några synpunkter kom så äntligen ett litet livstecken. Döm om min förvåning när man med viss glädje kan konstatera att (s) numera stödjer alliansens jobb politik. Om nu alliansen vågade bli lite radikal och vågade se över arbetsrätten samtidigt som man sänker skatten på jobb så kanske Sveriges arbetare går en ljus framtid till mötes. Rättvisa är inte att alla har en massa rättigheter på en arbetsplats som inte finns utan rättvisa är att alla har rätt till ett jobb där arbetsgivare och arbetstagaren möts med ömsesidig respekt. I stället för LAS borde vi fortsätta att utveckla en arbets-”rätt” som bygger på förhandlingar mellan arbetsmarkandens parter. Med lägre skatter på jobb samt mindre lagstiftning kommer arbetsgivarna och arbetstagarna att ”tvingas” att samtala med varandra vilket i längden är bra för företagen och de anställda. Dagens situation där facket med stöd av lag tvingar sig på småföretag gynnar ingen allra minst de som jobbar inom servicesektorn. Hoppas att nästa utspel i från (s) blir en uppgörelse med LAS på samma sätt som man nu gör upp med sin förlegade skattepolitik.

MP öppnar dörren till framtiden

Under en kort tid har MP gjort ett antal utspel som visar att ledningen inte vill sitta fast i en bestämd bur. Utan man jobbar på att göra partiet regeringsdugligt. Även om det finns ett flertal frågor kvar där mp behöver reformeras bör Alliansen analysera det som händer inom mp. Är det en faktiskt kursändring på gång där man lämnar flummet bakom sig och agerar för att bli ett mer realistiskt och regeringsdugligt parti så bör man hålla dörren öppen för en bred regering efter valet 2010. Detta är särskilt viktigt med tanken på att Sd i värsta fall får några mandat och kan hamna som vågmästare mellan blocken. Mp´s utveckling in mot mitten i svensk politik måste därför applåderas.

Kan vi inte bli av med Nya M

I bland blir man så trött. I alla år har jag hävdat att det finns en gräns där politiken inte längre hör hemma utan där alla individer har rätt att själv fatta sina beslut och det är inom familjelivet. Men ack och ve. Bit för bit håller de nya moderaterna på att bli de nya socialdemokraterna. Trots att man gång på gång försöker att ta ”röda” frågor för att bli populära och ändå förlorar stöd i opinionen så fortsätter man att försöka kasta bort idologin för att återfår vällar stödet. Tyvärr har man glömt att det som gjorde att (m) gick från ett litet parti på ca 10 % var en målmedveten satsning på att vara tydliga med att det finns principer där människan står över staten. Det var i striden mot socialismen som man växte till ett 20 % parti. Nu har man valt en ny strategi och det kommer att bli de nya moderaternas död…

Svensk alkoholpolitik har havererat

Östros (s) kan tillsammans med Maria Larsson (kd) höja skatten på alkohol hur mycket som helst. Det kommer inte få någon större effekt bland ungdomar. När jag pratar med vänner i södra Sverige så konstaterar dom att deras ungdomar inte handlar hembränt eller på systemet utan man köper hemkörd alkohol i från tyskland och Danmark. För varje skattehöjning som vi gör så stärks maffians grep om ungdomarna och des alkoholvanor. I stället för en fortsatt låtsaspolitik behöver vi politiker som vågar sänka skatten och satsa mer resurser på förebyggande arbete. Den svenska modellen har kollapsat…

Kosovo tvingar fram ny rättsprincip

Inom den internationella rätten har man konsekvent hävdat att varje stat är suverän. Vilket i praktiken innebär att ett land kan ha en diktator som kränker sina egna medborgare och ändå ”respekteras” inom världssamfundet. Orsaken till denna historiska hållning är att det var stater som bildade FN och att grundidén var att staternas rättigheter skulle garanteras. Under de senaste åren har det sket en positiv utveckling inom den internationella rätten som bygger på att staternas suveränitet faktiskt kan ifrågasättas om man inte lever upp till grundläggande mänskliga rättigheter. Kosovos självständighet motiveras därför med att Serbien inte agerade som en rättsstat där man enbart bekämpade UCK. Utan i stället för en ordning där alla medborgare behandlades likartat så skede summariska rättegångar och övergrep bland albanerna som straff för stödet till UCK. Jämför man denna situation med Spanien så har den spanska staten efter Franco behandlat alla spanjorer ”lika” oavsett etnicitet. Vilket gör att baskerna och katalanerna som vill bli självständiga stater inte kan räkna med det internationella samfundets stöd. Spanien har nämligen inte förlorat sin statliga legitimitet genom att angripa alla basker och katalaner utan enbart ”jaga” de som begått brottsliga handlingar. Spanien har också respekterat att det finns demokratiska partier som jobbar för självständighet även om man inte uppskattar tanken på att landet skall falla isär. Accepterar man denna nya rättsordnig där ett folk som finns i ett land där man förtrycks av staten har rätt till självständighet medans ett folk som inte förtrycks av staten inte har en självklar rätt till självständighet så uppstår ett antal spännande frågeställningar. Ryssland förgriper sig på Tjetjenien – har Tjetjenien rätt till självständighet? Turkiet förtrycker kurderna i Kurdistan – har kurderna rätt till självständighet? Kina förtrycker Tibet – har Tibet rätt till självständighet? Utifrån den nya princip som måste anses som etablerad i och med Kosovos självständighet så måste svaret på dessa frågor bli JA. Det är bara att hoppas att EU och Sverige med kraft hävdar dessa folks rätt till självständighet och självstyre.

Putinism – en bra beskrivning av den nya Tsaren

Tyvärr fortsätter det svenska etablissemanget blunda. Ryssland är på väg åt fel håll och det har inte hjälpt att vi har försökt att knytta oss samma via nya handelsavtal utan den Ryska utrikes politiken präglas allt mer av revanschism än av viljan till vänskapliga relationer med sina grannar. I detta läge måste vi jobba med tre strategier: En är att påbörja ett återställande av den svenska försvarsförmågan. Den andra statregin är att vi bör knytta oss starkare tillsammans inom norden och Baltikum. Den tredje strategin är att vi även framgent skall försöka loka Ryssland in på en fredlig väg genom handel och nära relationer. Ingen av dessa strategier är i sig nog för att ge oss trygghet i norr men tillsammans kan det leda till en säker framtid baserad på ömsesidig respekt.

Vilken diktator skall vänstern hylla nu när ”Gud” har avgåt

Vänstern är en spännande rörelse. I alla sammanhang försöker man hävda att man står på den lilla människans sida och att man är demokratins ”stora”/(ENDA) sanna förkämpe. Samtidigt har dom lyckats med konststycket att hylla diktaturen i bl.a Sovjet, Kina, nord Korea, nord Vietnamn, Kambodja, Angola, Nicaragua och Cuba. I alla dessa länder (och många där till) förstryks de mänskliga rättigheterna. Inget av dessa länder respekterar religions-, mötes-, organisations-, åsikts-, eller yttrandefriheten. Trots denna sjuka förkärlek för förtryckarregimer så lyckas vänstern i Sverige att framställa sig som mjuk solidarisk och radikal. Att denna historieförfalskning får fortgå utan en relevant granskning i från media kan enbart förklaras av att så många journalister själva har ett tydligt vänster förflutet. Frågan som vän av ordning nu ställer sig är kommer vänstern på allvar beklaga att Castro (”GUD”) har avgåt? Eller kommer dom att sörja hans avgång och utrycka sorg med det ”kubanska” folket som förlorat en ”stor” ledare och revolutionär kämpe? Kommer vi att få se Lars Olly resa till Cuba för att medverka i den kommande avskeds fästen eller kommer han med kraft fördöma de kommunistiska brotten mot mänskligheten på samma sätt som han med rätta fördömer Nazismen? Tyvärr kommer han väl inte göra vare sig det ena eller det andra utan enbart låta den nya Cuba ”krisen” fortlöpa under tystnad. Samtidigt som han hoppas att ingen skall påminna media om alla de medlemmar som han har i sitt parti och som konsekvent hävdar att Castro var en sann demokratisk ledare som skall ses som ett stort föredöme. Det är bara att hoppas att Castros avgång äntligen kan leda till befrielse av Cuba så att dess folk sliper förtyck och terror. En bra början på denna process vore om USA avbröt de pågående handelssanktionerna och lät den fria markanden svepa bort de sista resterna av den kommunistiska historiska parentesen.

Höj ribban till riksdagen

Många diskuterar Sverigedemokraterna men frågan är i grunden felställd. Mår verkligen ett land bra av att man styrs av allt för många partier? Svaret är NEJ. Risken med många små partier är att systemet går i baklås därför vore det bra om man inom borgligheten påbörjade en sund strukturomvandling där ex. m och kd som tillhör samma parti grupp i EU bildar ett parti och fp samt c som även dom tillhör samma partigrupp i EU bildar ett parti. På så sätt får vi på den borgliga sidan fram ett liberal-konservativt-kristdemokratiskt parti samt ett liberalt-grönt parti. Dessa två partier kommer att ha en bättre intern debatt och göra det enklare för borgligheten att vinna val. Tyvärr tror jag inte att de fyra borgliga partierna klarar av att genomföra denna förändring av egen kraft. Därför bör riksdagsspärren höjas till 6-7 % inte för att stänga ute Sverigedemokraterna utan för att tvinga fram en sund strukturrationalisering inom den borgliga familjen…