Kult att ett parti går in i skattediskussionen utifrån ett moralisk perspektiv. Sist gång det hände var väll när MUF en gång i tiden hävdade att ”all skatt är stöld”. Att MUF´s inställning var både löjlig och naiv inser alla men det finns ett behov av att diskutera det ekonomiska systemet utifrån moraliska värderingar.
Hur hög skatt kan staten ta innan det blir stöld? Är 10 % eller 90 % ok, var går gränsen innan ett skatteuttag kan anses orimligt? Hur stark får en kontroll apparat bli innan den kan anses kränka individerna som staten vill beskatta? Här pekar kristdemokraterna på ett intressant faktum att när fastighetsskatten nu har förändras så behövs inte längre taxeringsvärdet, skall det då finnas kvar som system?
Andra moraliska frågor som måste hanteras i ett ekonomiskt system är fördelning mellan den som jobbar och den som driver företag. Är det bara klaskampen som löser fördelningen ”rättvist” eller kan det finnas en personalistisk fördelningsprincip som bygger på ömsesidigt beroende och förståelse mellan arbetsmarknadens parter? Om fler och fler verksamheter hanteras av marknaden hur bygger man upp ett system där ”alla” får del av välfärden och där kvalitén på verksamheten garanteras?
Den som tänker efter inser att det ekonomiska systemet kräver en hel del moraliska funderingar för att det skall fungera på ett sådant sätt att ”alla” som är beroende av ekonomin känner sig trygga med dess funktion. Det är bara att hoppas att kristdemokraterna lyckas att skapa lite debatt om ekonomins funktion. Men tyvärr tror jag att denna typ av funderingar är lite för djupa för de flesta och att debatten snabbt faller tillbacka till den vanliga diskussionen om – ”vad ger det min plånbok”.
mars 28, 2008 kl 7:59 f m
Rent principiellt – är inte all skatt stöld ?
Eller ingen skatt ?
Det beror väl på individen. Tycker man att den skattesats som man har är ok, så har man ju gett sitt emdgivande – då är det väl inte stöld ?!
Tycker man att man betalar för mycket i skatt så är det väl stöld oavsett summan ?
I praktiken är det väl iof som du säger – man måste hitta en nivå som majoriteten tycker är rimlig – och det medöfr iof också att syftet med skatten skall vara klart uttalat eftersom de flesta troligen kan betala en del för viss saker, men är ovilliga att betala skatt för andra.
/K
mars 29, 2008 kl 6:47 f m
Både inlägg och kommentar gör att jag minns ett uttalande ifrån en tidigare borgligpartiledare.
”Moral är bra, men dubbelmoral blir inte dubbelt så bra”!
Det uttalandet verkar vara något för både förslag, inlägg och kommentar att ta till sig.
mars 31, 2008 kl 12:42 e m
1.Skattenivå måste kopplas till ”samhällskontraktet”. Att betala skatt blir ens skyldighet som motsvaras av ens rättigheter, exempelvis gratis vård och skola.
2.Skattenivån måste också kopplas till en gemenskap (eller flera gemenskaper). Man är således skydlig att dela med sig till andra i gemenskapen (jämlikhet).
1 är liberalt och 2 skulle kunna vara socialistiskt. Socialisterna använder sig emellertid inte av begeppet A”gemenskap” ,som implicerar beroende och konsensus, utan av begreppen B klasskamp (som implicerar konflikt och strikt fördelning).
Diskussionen om skattenivån måstes således ta hänsyn till 1 och 2A för att undvika excesser som nattväktarstaten (bara 1 tillämpas mycket snävt) eller kommunism och socialdemokrati där 2B tillämpas i olika drag.
Den rätta politiska ekvationen är således: 1 + 2A = kristdemokrati