Vad var det jag sa !!!

Trist men sant – jag fick rätt. I ett blogg inlägg i början av strejken konstaterade jag att detta var en omöjlig strid och det kommer att sluta med samma besvikelse som då kommunal krävde högre lön för sina anställda. Nu har facket gjort upp och borta är alla stolta paroller om höjda kvinnolöner. Hur kunde det gå så illa? Svaret är rätt enkelt. Man kan inte strejka för en gigantisk lönegrupp och kräva högre lön för alla på en gång. Vårdförbundet borde valt ut några grupper kämpat för dem och vid nästa förhandling hade man jobbat med nästa grupp. På så sätt kan man backsa upp lönen nivån bit för bit.

Ytterligare så borde vårdförbundet och kommunal gå ut och kräva att den kvinnodominerade arbetsmarknaden som finns inom den offentliga sektorn brytts upp så att det finns fler arbetsgivare att välja mellan. Idag finns det en dominerande arbetsgivarpart i form av kommun- och landstingsförbundet vilket gör att man inte kan spela ut arbetsgivarna mot varandra.

Tyvärr är denna strategi inte accepterad hos det röda laget utan i stället för att på allvar jobba för att även kvinnor skall få bättre löner via positiv konkurrens om deras kompetens så fortsätter man att förlöjliga de privatiseringar som sker. Det är bara att hoppas att de blå laget inte viker ner sig på detta området utan att vi fortsätter att se till så att även kvinnodominerande yrken får arbetsgivare att välja i mellan.